onsdag 12 oktober 2011

Att skriva med kroppens känslighet


Vissa dagar är skrivandet stumt. Orden och meningarna har ingen beröring med det som är min helhet, med det i mig som vet och är sant. Det är som om skrivandet startar från huvudet och rakt ner på pappret eller dataskärmen utan kontakt med kroppen, med känsligheten, med hjärtats blodomlopp. Skrivandet är då främst ett huvud som tycker att somligt är bra och somligt är avskyvärt. Ett huvud som VILL en massa och som hela tiden värderar.

Vad händer då med kreativiteten? Med det vilda och otämjda som finns i kroppen. Det som inte behagar utan fräser, spottar och asgarvar. Vad händer med darrningarna i bräckligheten, det som inte orkar utan vill vila med nosen mot fuktig mossa? Och det sensuella och den djupaste åtrån som bara vill och inte alls på det sättet som huvudet vill. Hur får det plats i skrivandet?

Igår hade jag och Gunilla ett sagoprojekt med nioåringar. Vi har förvandlat deras klassrum till en sagoskog och för att komma in i den måste barnen kliva igenom en port och viska magiska ord i mitt öra. ”Öppna ditt hjärta” viskade en tjej innan hon tog klivet igenom den blåskimrande rockringen. Hennes ord klingade i min kropp. Så är det, så enkelt och så svårt. Att öppna sitt hjärta. Därifrån startar allt och där kan allt hända. 

      / Eva 

1 kommentar: