Poesi större än klassrummet

Just nu turnerar vi i Uppsala med vår workshop Skrivglädje och har bland annat poesiworkshop för mellanstadiet. När jag ska berätta vad poesin betyder för mig så inser jag hur svårt det är att förklara just det. Vad poesi betyder för mig? Poesi är magi, poesi är bilder som öppnar mig för ett annat sätt att vara i, att se, att känna världen, bilder som liksom skälver i magtrakten. Ja, just det, så... någon annan som också har upplevt det som jag upplevt och ger med sina ordytmer, ordbilder ett nytt perspektiv. Detta låter sig inte förklaras, det måste upplevas. Mellanstadiebarnen skapar metaforer med slumpens hjälp "Glädje är en röd bok i Marianergraven", skriver om hur man kan höra längtan på en blåsig gata i Libanon och hur känslan av att spela fotboll är som när ett stim av akvariefiskar snabbt söker sig till betet. Vi upplever tillsammans med barnen och klassrummet blir större och min magtrakt expanderas. Just det, just så...

/Eva

Att känna regnet

 

När det regnade som värst i somras fick jag syn på en man utanför mitt fönster. Han stod under ett träd tvärsöver gatan. Huvudet var dolt av ett intensivt grönskande bladverk och hans händer låg prydligt på magen, den ena handen ovanpå den andra. Alldeles stilla stod han där, själv likt ett tåligt träd som bara väntade ut naturens gång.

Bob Marley har sagt: "Vissa känner regnet, andra blir bara blöta." Jag visste inte vilken kategori mannen mittemot tillhörde men jag tog ett foto på honom. Han väckte något hos mig där han stod, huvudlös och stilla. Sedan stack jag själv ut huvudet  i ösregnet och frågade om han ville komma in. Han tittade fram så hastigt att jag inte riktigt hann se hans ansikte men avböjde artigt och sa att det gick bra. 

Jag insisterade inte. Han stod kvar en god stund. I fönstret hänger en skyddsängel av glas. Det blev som en tavla. Skyddsängeln snett över mannens huvud, det som man inte såg. 

Nu tittar jag då och då på fotot och varje gång blir jag lite sorgsen. Om det är över mannen som inte ville komma in i värmen eller om det är över mig själv är svårt att svara på. Kanske det är det senare.

Att jag alltför sällan känner regnet. Allt jag alltför ofta bara blir blöt.

                                                                                                                

                                                                                                                       /Gunilla