onsdag 21 december 2011

Att aldrig bli färdig

Slutet på året och säcken ska knytas ihop.
Avslut. Avslutningar. Utvärderingar. Verksamhetsberättelser. Vi ska bli färdiga. Göra ett bokslut på det år som har gått. Se bakåt och förundras över hur mycket vi hann med eller hur lite vi kom loss, trots goda föresatser.  Hur som helst sätta en punkt.

Vi vill bli färdiga, ibland lite för fort, ibland mitt i en rörelse. I år fick Tomas Tranströmer Nobelpriset. När jag gick på Jakobsbergs folkhögskola läste jag hans dikter på pendeltåget när jag var på väg hem. En av dem hade titeln ”Minusgrader” och den första meningen löd: ”Vi är på en fest som inte älskar oss.” Jag tänkte att han skrev direkt till mig. Det gör jag fortfarande.
Det jag egentligen vill komma till är Tranströmers mer kända dikt ”Romanska bågar”. Den som handlar om att aldrig bli färdig. Det är förtröstan i det. Det är så det är att vara människa.

 ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!  
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Visst är det bra med avslutningar; ceremonier, att stänga en dörr, att säga det man har på hjärtat, att en gång för alla sätta en punkt. Men sedan är det dags att vända blad och börja en ny mening. Inte alla, men några dörrar kan man kanske öppna på nytt, även om de är lite gistna och behöver smörjas. Och när man just varit på en fest som inte älskar en kan det finnas en annan fest bakom hörnet. Där man blir så älskad att man lyfts av osynliga vingar. Och flyger vidare.

                                                                                                                            /Gunilla

lördag 3 december 2011

Andas och skriv!


Vi har en skrivövning som vi kallar en trerading. Den består som förväntat av tre rader. Första raden ska handla om något som finns här i rummet, något du ser, hör eller förnimmer. Skriv ner det absolut första du kommer att tänka på.  Den andra raden ska handla om något som finns utanför rummet. Det kan vara alldeles utan fönstret eller på andra sidan jordklotet. Det enda kravet är att det måste vara utanför rummet och även här det första som dyker upp i ditt huvud. Den tredje och sista raden ska handla om något som finns inne i dig. En tanke, en känsla eller en fysisk förnimmelse. Läs igenom dina tre rader och se om du kommer på en rubrik helt spontant. Skriv den överst i så fall. Kommer ingen rubrik är det också helt ok.  Så här blev min trerading:

Tröst
Tio rosa rosor sträcker sig mot lampans ljus
Regnet gör ränder mot balkongdörrens glasruta
Sorgen har gjort ett delta inom mig

En trerading är som en närvaroruta. Vad tar jag in i rummet där jag befinner mig, var är mina tankar någonstans och hur är det i kroppen just nu?  Ett sätt att kolla av läget med sig själv och en enkel metod för att vara närvarande. Är man inte närvarande hur ska man då kunna skriva? Skriv en trerading varje dag under en månad och se vad som kommer fram. Kanske en ökad känslighet för vad dina sinnen registrerar. Kanske en medveten närvaro med pennan som ingång. Garanterat har du trettio dikter som vill dig något.

/Eva