Ett svar på ett inlägg på Facebook och fingrarna flipprar så det blir ett par märkliga ord. Man förstår vad det står, det är inte det, men jag är ju dock skrivarkursledare. Folk förväntar sig ju att...Något har hänt för jag låter känslan svepa över efter ett par minuter.
Layout till en fotobok. Jag lägger in bilder och det blir
efter många timmar och värk i axlarna som jag vill ha det. När jag skickat iväg
beställningen upptäcker jag att en halv
sida gapar tom. Prästen som nyss stod där har på något mysko sätt förflyttats
till en annan sida och ingår nu i ett annat sammanhang. Kyrkligt det också men
det är en annan präst som ska vara där. En djup suck och sedan sveper känslan
över. Det är inte hela världen.
I min almanacka står det deadline fredag
6 december. Med rätt stora bokstäver. Jag har ingen aning om vad denna
deadline gäller. Hjärtat åker upp i halsgropen men sedan åker det tillbaka till
sitt rätta ställe igen. Förvånansvärt fort måste jag nog tillägga.
Idag skiner solen. Jag tar på mig mina lite noppiga
strumpbyxor för alla onoppiga är i tvätten.
Och då ska jag ändock på finkalas. Jag känner en plötslig ömhet för det
som inte blir perfekt, för allt som går så bra ändå. Och att det gäller också
för mig.
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar