När jag åkte skulle orkidéerna just springa ut i blom. Knopparna var spända, beredda att öppna sig vilken timme som helst. Kändes det som. Nu blommar de därhemma i ensamt majestät. Grannen som vattnar blommor lär väl njuta av en glimt. Men ändå.
De var ju inte
speciellt roliga att se på under långa tider, skräpiga, livlösa - men nu passar
det minsann. Att ha mage. Blomma bara för sin egen skull.
Där jag nu är frodas växtligheten. De nysatta papayaträden
sträcker stolt ut sina blad. På morgnarna går jag ut i trädgården och ser om
någon avokado fallit ner från det mäktiga trädet. Det gäller att vara först,
innan myrorna hunnit få sig ett skrovmål.
Mangoträdets blommor knoppas. Om några veckor kommer trädet
att stå i full blom.
Men då, när det är som allra vackrast, är jag långt
härifrån.
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar