Tjuvlyssnad inspiraton

På Designtorget  står en medelålders kvinna och en yngre man som jag tror är hennes son, med huvudena tätt ihop. Deras ansiktsdrag är så lika. Mannen läser högt ur en turkosgrön bok: "Ett löfte jag vill ge mig själv, tre sanningar som jag borde säga högt, en sak som jag vill släppa taget om". Kvinnan avbryter och tar boken ifrån honom och fortsätter: "Så här har mitt liv förändrats om fem år, något jag aldrig får glömma hur lång tid den än går, en sak jag vill hinna göra innan det är försent."

Jag märker hur jag fyller i meningarna i mitt eget huvud. Alltså inte utifrån mitt eget liv utan ifrån deras. I mannens huvud fyller jag i; en sak som jag vill släppa taget om är dessa eftermiddagar med mammas shopalkoholic, alla timmar utanför omklädningsrummen, i reklamationsdiskarna, outletkorgarna. Tre sanningar jag borde säga högt; jag är rädd för att leva mitt eget liv, jag hatar när grannarna röker på sin balkong och skrattar med sina ljusa röster. Mina tankar avbryts av när kvinnan räcker fram boken mot mig "ta du den här, jag tror inte på såna här floskler". Jag blir röd i ansiktet och svarar snabbt "inte jag heller". Men när de lämnar affären tar jag det allra sista exemplaret av den turkosgröna boken Min framtid på tre minuter av Sara Starkström och går till kassan. En bok som lovar att med bara tre minuter per dag så har du på ett spontant sätt skapat ditt framtida jag. 

Jag tror visst på att visualisera sitt framtida jag och kanske kommer jag att fylla i några av meningarna. Men framförallt är den en ypperlig ingång till att göra personporträtt och hitta nya infallsvinklar till påhittade karaktärer som har gått i stå. En plats jag skulle vilja sova under bar himmel, tre ord som jag hoppas beskriver mig om tio år, ett livsäventyr jag skulle vilja vara med om. 

/Eva