Tusen skäl att skriva

Varför skriver du? Det finns många svar på den frågan.  Också hos en och samma person. Svaren kan ju också variera över tid. Jag vet i alla fall varför jag började skriva. Jag var en tyst och försiktig liten flicka med mycket trubbiga armbågar. När jag upptäckte magin i det skrivna ordet gjorde jag mig själv lite synligare.  Det var en känsla av makt, en känsla av att fly in i en magisk värld. Ett sätt att bli till.

Varför skriver du? När vi diskuterar det på våra skrivarkurser får vi många svar. Allt ifrån att det är ett sätt att strukturera snurriga tankar till att man vill berätta mormors historia eller skriva av sig något som känns svårt. En del skriver för att de inte kan låta bli. Det är som att andas. Efter ett andetag kommer nästa. Efter en mening föds en annan. Man bara gör det.

Just nu läser jag Lusten att skriva av Julia Cameron. Hon tillhör dem som skriver för att hon inte kan låta bli. Om hon inte skriver får hon abstinens, samma känsla av att något är i obalans som förekommer hos en idrottsman som inte kan träna. Vi är nog många som känner igen oss i det. När våra kreativa uttryck hålls tillbaka så är det något viktigt som fattas. Det är inte alltid man kommer på vad det är. Förrän man sitter där och skriver eller för penseln över duken, vädrar lungorna i en sång eller låter de stela höfterna vagga sig varma i en trevande dans. Just det, det är ju det här jag har saknat!

Så kände jag det idag när vi var i en skola och hade berättarmagi. Jag var en förtvivlad bondhustru, vars barn byts ut till en otäck trollunge. Barnen hjälpte mig att hitta strategier för att hitta mitt eget lilla barn. Kanske borde jag exempelvis använda mig av GPS när jag sökte efter trollmors gömställe? När jag sedan var trollmor och viftade lite lojt med svansen andades jag mig in i samma värld som den jag fann när jag som liten flicka skrev mina sagor. Nu var jag där igen, där jag hörde hemma! Det gjorde inget att trollnäsan kliade, det gjorde inget att svansen ramlade av. När en flicka försynt påpekade det knöt jag bara fast den igen . No big deal!

Varför skriver jag idag? För att jag vill. För att jag inte kan låta bli. För att jag hittat en plats där det går att ta djupa lugna andetag. För att jag hittat en fredad zon där min trollsvans tillåts att både ramla av och bli synlig.


/Gunilla