onsdag 21 december 2011

Att aldrig bli färdig

Slutet på året och säcken ska knytas ihop.
Avslut. Avslutningar. Utvärderingar. Verksamhetsberättelser. Vi ska bli färdiga. Göra ett bokslut på det år som har gått. Se bakåt och förundras över hur mycket vi hann med eller hur lite vi kom loss, trots goda föresatser.  Hur som helst sätta en punkt.

Vi vill bli färdiga, ibland lite för fort, ibland mitt i en rörelse. I år fick Tomas Tranströmer Nobelpriset. När jag gick på Jakobsbergs folkhögskola läste jag hans dikter på pendeltåget när jag var på väg hem. En av dem hade titeln ”Minusgrader” och den första meningen löd: ”Vi är på en fest som inte älskar oss.” Jag tänkte att han skrev direkt till mig. Det gör jag fortfarande.
Det jag egentligen vill komma till är Tranströmers mer kända dikt ”Romanska bågar”. Den som handlar om att aldrig bli färdig. Det är förtröstan i det. Det är så det är att vara människa.

 ”Skäms inte för att du är människa, var stolt!  
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Visst är det bra med avslutningar; ceremonier, att stänga en dörr, att säga det man har på hjärtat, att en gång för alla sätta en punkt. Men sedan är det dags att vända blad och börja en ny mening. Inte alla, men några dörrar kan man kanske öppna på nytt, även om de är lite gistna och behöver smörjas. Och när man just varit på en fest som inte älskar en kan det finnas en annan fest bakom hörnet. Där man blir så älskad att man lyfts av osynliga vingar. Och flyger vidare.

                                                                                                                            /Gunilla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar