En hängmatta i vardagsrummet

Hur klarar man att gå tillbaka till vardagen och samtidigt behålla sin nedvarvade känsla i kroppen, minnet av alla simtag med det ljumna vattnet hållandes om, samtalen som kunde fortsätta i vågor med tystnaden som likt andetag var en rytm så i samklang med de ljusa, ljusa kvällarna? Hur gör man för behålla sig levande och vara i vardag? 

Det är en övergång och en rörelse och som sådan finns också möjligheten till förändring. Men det kräver en medvetenhet och vakenhet. Framförallt insikten om att du har ett val. Det är ditt liv och du väljer hur det ska gestaltas. Inte i allt, absolut inte. Vissa faktorer är bara att acceptera. Andra är möjliga att förändra. Förståndet att inse skillnaden som sinnesrobönen så vist förkunnar. 

Nu sommar såg jag hängmattor spända mellan trädstammar vid finaste badsjön och parker i centrala Stockholm. Det speciella med hängmattorna var att de kunde stängas upptill, som ett långsmalt paket där personen låg helt innesluten i hängmattetyget. Jag kom att tänka på fjärilspuppor. Konturerna av lemmar under nylontyg i väntan på den rätta tiden och låta det undan. Veckla ut sin kropp i sin fulla potential, kliva ur hängmattan och med hela sin prakt inta världen.

Kan du låta hösten vara så? En metamorfos för ett nytt stadium där det finns en chans att spränga hängmattehöljet och omfamna livet. Det finns alltid möjlighet att återgå till hängmattan. Man kan till och med hänga upp en i vardagsrummet och då och då inta den liggande positionen i minne av kroppen lojt gungande i sommarvinden.

/Eva