söndag 26 februari 2017

Magpirr och berättelser

Magpirret. Jag känner igen känslan av att det pirrar till i kroppen, eller liksom skuttar. Då är jag på rätt plats. En plats där förundran och igenkänning, tacksamhet och utforskarlusta samsas. Det händer när jag är tillsammans med andra som skapar, när dikter föds, magin när en gestalt träder fram på målarduken, kroppen som landar i en form i rörelseimprovisationen. Och såklart när jag är i det fria skapandet själv. Magpirret. Det är en kompassnål som visar riktningen. Hitåt. Dyk i. Välkomna. Stanna upp.

För mig är det berättelser. Berättelser med ord, färg, form, rörelse, kropp. Berättelser som visar oss vilka vi är och vilka vi har kapacitet att bli. Berättelser som en livstråd som vi kanske behöver nysta upp och reparera. 

Livsberättelsen som kan kallas den lilla berättelsen och så har vi de stora berättelserna; myter, sagor, tro. Stora berättelser som visar hur allt hänger ihop och som kan skapa en känsla av sammanhang. Hur våra livsberättelser dockar in till de stora berättelserna. Hur allt hänger samman. Kanske är just det allra viktigast i dagens samhällsklimat. Att hitta tillbaka till berättelserna och magpirret.  


/Eva


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar