Orden och kroppen

Vi håller på att skriva en bok som vi just nu kallar en kroppsatlas, som handlar om hur kroppen finns i orden eller om hur kontakten med kroppen är en förutsättning för kreativitet och spontanitet. 

Att stillna sig, att vara i kontakt med kropp, med andning, med nuet och inte förvänta sig något. Att vara öppen för impulsen, inviten, för den som kommer och säger; Ska vi leka? Följ med! Din sorg är en djupblå vindlade älv och vi kan segla på den tillsammans i en egen täljd barkbåt. Vi följer den i ditt blodomlopp, till hudens känselkroppar och vi vilar strax under naveln där all längtan är samlad. Vi minns tillsammans för detta orkar du inte ensam och samlar tårarna i ett kärl med böljande väggar. Här kommer det stora fnittret som gungar med benen på din höftkam och utmanar med höga röda pumps och en gul ballong. Lyssna till ballongens historia – hur den drar i sitt snöre och vill att du släpper den. Släpper den till revbenssalen, till katedralen av ljus och genomsläpplighet, ljuset i strimmor och den dova rytmen från hjärtats puls. 

Behövs orden då? Om - hur är de orden? Kroppsord eller kroppsberättelser eller ordkroppar som likt känselkroppar har direktkontakt med nervsystemet.                                   

/Eva