Vi
hade varit på två skolor i Norrtälje med vår workshop SkrivGlädje. Det var
måndag. Vi hade åkt tunnelbana och åkt tunnelbana igen, vi hade åkt buss och
buss igen. Det var tolv grader kallt när vi gick hemifrån.
Vi
hade varit på Kvisthamra skola och därifrån tagit taxi till Frötuna skola. Vi
sa till läraren när vi hoppade in i den väntande taxin att vi kände oss som
rockstjärnor. Den långa morgonresan var långt borta, taxichauffören var vänlig
och vi var uppfyllda av barnens berättelser.
En workshop på förmiddagen och en på
eftermiddagen. Nu var vi på väg hem. Och
vi hade fått applåder.
Det
var alldeles i slutet när vi sa hejdå till femteklassarna i Frötuna skola. En
kille räckte upp handen och sa att han tyckte att alla skulle ge oss, Eva och
mig, en applåd. Och så gjorde de det. Där stod vi och log och log och snön hade
börjar falla och sedan visste vi inte riktigt vad vi skulle säga.
På
vägen hem satt vi och pratade om inspirationsboken som vi håller på att skriva.
Vi funderade på övningarna i klassrummet när eleverna gjorde statyer utifrån
teman och sedan samlade ord. Hur lyckat det blev i båda klasserna. Vi pratade
om att vi var så trötta på ditvägen, att vi hade hoppats att vi skulle få
energi av eleverna och att vår önskan hade gått i uppfyllelse.
Snön
fortsatte att falla hela vägen hem. Vi åkte buss och vi åkte buss igen. Vi åkte
tunnelbana och vi åkte tunnelbana igen. Men inuti kände vi oss som rockstjärnor.
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar