Böckerna hade legat där
ett tag. I en prydlig liten hög i pelletsförrådet som inte längre är ett
pelletsförråd men namn är svåra att
tvätta bort så det får fortsätta att heta så. En trappa ner, i ett kallt
utrymme tillsammans med ved till öppna spisen, några kopparsaker som ska putsas
upp någon passande dag, ett bleknat studentplakat och en massa verktyg som heter något som bara en fackkunnig känner
till.
Böckerna hade som sagt funnits där rätt länge
men på sista tiden hade de fångat min uppmärksamhet varje gång jag gått ner för
att hämta en vedklamp eller letat efter en passande kruka till någon ny
krukväxt. En dag tog jag upp den översta boken i högen och
bläddrade i den. Det var något som drog,
något i mig som viskade med så tunn röst att jag först trodde att jag inbillade
mig. Jag hade mycket att göra, jag hade absolut
inte tid men vad hjälpte det. Jag tog upp boken från det kalla förrådet och in
i det varma köket. Inuti boken låg det
ett bokmärke och när jag vickade på det fram och tillbaka så ändrades bilden.
Först ett vapenemblem med ett ståtligt lejon och Gryffindor skrivet längst ner,
med en lätt vridning blev texten istället Slytherin och en grönskiftande orm
med öppet gap trädde fram.
Jag började läsa och
något oförklarligt är det som nu håller på att hända. Främmande människor på tunnelbanan som råkar
se titeln på boken jag tar upp ur väskan ser mig rakt i ögonen. För någon sekund finns det en öppning i den
där blicken, ungefär som när Harry Potter säger lösenordet så att den levande tavlan
släpper in honom i rummet. I år tänker
jag inte ta semester. Det får bli sommarlov istället, det stämmer bättre med
den jag är nu. En kväll innan jag somnade
mumlade jag till min älskade att jag ville vara Harry Potter. Så starka krafter
handlar det här om.
När sommaren är över, när
löven tappar sitt grepp om träden, när sista orden är lästa i denna magiska
serie, kommer jag aldrig mer att vara densamma.
/Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar