Förlåtelse på Alla hjärtans dag

 Min syster blir jagad i pepparkakskull. Hon tjuter av skratt och håller på att ramla när det blir lite för halt under sockarna. Hennes  ansikte. Hennes glada ögon. Jag tar ett fotografi utan att använda någon kamera. Bilden finns nu på insidan av mitt skinn.

Annat var det för nästan femtio år sedan.  När jag gömde hennes böcker för att hon var så tråkig och inte ville leka med mig. En gång gömde jag  boken i en frys som dock inte var påslagen. Hon letade överallt, helt tokig.  Säkert läste hon någon spännande mysteriebok. 

Det var och är fyra år mellan oss. Jag och min  kompis Leif tjatade till oss att få vara med henne och hennes kompisar när de lekte kurragömma. Leif och jag skulle stå tillsammans och räkna till hundra. När vi var klara var de inte bara utom synhåll. De hade dragit någon helt annanstans. 

Så här på hjärtans dag är det dags att förlåta. Carina, om du förlåter att jag gömde dina böcker, så förlåter jag att du blåste Leif och mig på kurragömma. Vi är båda 50+. Och du har just krokat i en arm i pepparkakskull. Nu är det jag som "har den".

                                                                                                          /Gunilla